Frostsol

I dag var jeg på et bok-arrangement og hørte på ei jente fortelle om sin nye diktsamling om å være pårørende når et familiemedlem er alvorlig syk. Hun snakket om hvordan hun hadde følt seg svak, men også sterk, og om å finne sine egne grenser for hva man kan tåle. Og om å ikke miste seg selv. I forbindelse med sine egne dikt snakket hun også om diktere som har inspirert henne. Og da las hu et dikt av en svensk dikter som jeg likte så godt. Som handler om nettopp det å være sterk, om å fortsette framover selv om alt føles tungt og håpløst. Værsegod. Tionde dikten av Claes Andersson Det snöar. En man går genom snön, snön går honom till knäna. Det snöar. Snön går honom till naveln, han fortsätter att gå, det snöar. Snön når honom till armhålorna. Han fortsätter. Det snöar. Snön når adamsäpplet, munnen, näsborrarna, örongångarna. Han fortsätter att gå. Det snöar. Nu syns han inte längre. Han fortsätter. Det snöar. Han fortsätter att gå. Det snöar. Det snöar. Han fortsätter att gå. Du ä...

Kom og lytt til lyset når det gryr av dag Solen løfter sin trompet mot munnen. Lytt til hvite sommerfuglers vingeslag; Denne dag kan bli vår beste dag! Stien som vi gikk i går er like ny, Hemmelig som ved vårt første morgengry; Mangt skal vi møte – og mangt skal vi mestre Dagen i dag – den kan bli vår beste dag. Kom og lytt til dypet når vi ror mot dag, Hør, maneten stemmer sine strenger. Løfterik er tonen i et fiskevak, Denne dag kan bli vår beste dag! Fjorden vår er like ny og blå og blank, Blikket ditt er fritt og ryggen like rank, Mangt skal vi møte – og mangt skal vi mestre Dagen i dag – den kan bli vår beste dag. Kjære lytt til mørke når vår dag er gått, Natten nynner over fjerne åser. Mangt har dagen skjenket oss av stort og smått, Mer, kan hende, enn vi har forstått, Månen over tun og tak er like ny, Men tier stille om vårt neste morgengry. Mangt skal vi møte – og mangt skal vi mestre Dagen i morgen skal bli vår beste dag. -Erik Bye-